| Uppsats
<< | 1
| 2 | 3
| 4 | 5
| 6 | 7
| 8 | >> |
Print-friendly
(PDF, 256K) |
Redovisning av fynd vid mikroskopering av levande blod från
två patienter med Morbus Hodgkin och tre patienter med maligna
tumörsjukdomar
|
Av
Dr Erik O. H. Enby, MD, Göteborg 1983.
|
Sammanfattning
Mikrobliknande fynd i blod från patienter med Hodgkins lymfom
respektive malign tumörsjukdom iakttagna vid direktmikroskopi
i vanligt ljusfält och interferenskontrast beskrivs. Forskningsbakgrund
och information om mikroskoperingens förlopp och resultat.
Tankar kring fortsatt forskning.
|
Mikroskoputrustning
Leitz’ laboratoriemikroskop Dialux 20 utrustad med 100 W halogenlampa.
Modifierad UK kondensor för mörkfält, faskontrast och
interferenskontrast. Plan-Fluotar objektiv. Binokulär fototub
FSA. All dokumentation har skett med Leitz’ helautomatiska mikroskopkamera
Orthomat.
|
Bakgrund
Sedan 1974 har jag hållit mig informerad om alternativ medicin.
Min fritid har till stor del upptagits av läsning av litteratur
i vad som brukar kallas ”Erfahrungsheilkunde”, dvs den
riktning inom terapin, vanligen förekommande i Tyskland, som
inriktar sig på biologisk helhet i behandlingen. Beträffande
litteratur i ämnet, se särskild källförteckning.
Då jag inom mitt ordinarie arbete som avdelningsläkare
i långvårdsmedicin var förhindrad att använda
mina nya kunskaper, öppnade jag 1977 en egen privatmottagning
där jag vid sidan av traditionella behandlingsmetoder kunde
ge de patienter som så önskade biologiskt inriktad behandling.
Denna grupp är i växande.
Mitt intresse kom snart att fokuseras på den kategori sjukdomar,
bl a Morbus Hodgkin, som saknar klara linjer i sjukdomsförloppet.
En patient kom att bli min personlige vän, och jag kunde nästan
dag för dag följa sjukdomens, Morbus Hodgkin, förlopp.
Även en patient på Vasa Sjukhus i Göteborg kom att
förstärka mitt intresse då jag i detta fall kunde
följa sjukdomens förlopp under särskilt gynnsamma
omständigheter. Patienten hade nämligen avböjt all
traditionell medicinering. Hennes lymfoida vävnad reagerade,
svullnade maximalt, blev sårig och föll sönder.
Mina associationer gick till vissa tropiska parasitsjukdomar med
liknande förlopp, t ex lepra.
Då jag förhindrades att forska inom Vasa Sjukhus där
tomma laborationslokaler fanns att tillgå - forskningen inom
den delen av universitetet är inriktad på att fastställa
70-åringars hälsotillstånd (den s k 70-årsundersökningen)
- insåg jag att den enda väg som stod till buds återigen
var det egna initiativets.
|
Tidigare
forskning
Inom bakteriologin kan två mot varandra stridande riktningar
märkas: monomorfismen, som anser att mikroorganismerna är
konstanta, och pleomorfismen, som anser att mikroorganismer kan
ha en cykel, dvs genomgå olika utvecklingsstadier. Monomorfismen
är den uppfattning som vunnit hävd inom den traditionella
medicinen.
En av pleomorfismens främste företrädare, Prof Dr
Günther Enderlein (1872-1968), mikroskoperade levande blod
i mörkfält och tyckte sig kunna fastställa olika
stadier hos mikroorganismer i detta. Han höll också före
att dessa mikroorganismer orsakade olika sjukdomar under cykelns
gång.
Dessa fynd, som presenterats bl a i Bakterien
- Cyclogenie (1981) har hittills lämnats utan avseende
inom den medicinska vetenskapen. Boken kom dock att påverka
min forskningsinriktning.
Att man vid mikroskopering av levande blod kan ana förekomsten
av vissa maligna sjukdomar hävdade i Grundlagenforschung
Über Krebs und Leukämie (1981) Prof Dr Dr Gyula
de Szilvay. Dessa tankegångar inspirerade mig till egna försök
i samma riktning. Jag började mikroskopera blod.
Kring mikroorganismernas tänkta pleomorfa karaktär forskade
även Prof Dr William Ph. Dunbar. Hans tankar finns dokumenterade
i boken Zur Frage der Stellung der Bakterien,
Hefen und Schimmelpilze im System (1981). Prof Dunbar var
starkt påverkad av Prof Enderleins hypoteser kring i blodet
vid vissa sjukdomar förekommande blodparasiter.
I Die Summationsdiagnostik auf Karzinom
und Präkanzerose (1982) visar Karl Windstosser hur vissa
tecken i laboratorieundersökningar kan tyda på malignitet.
Han menar bl a att man vid mikroskopering av levande blod i fall
av präcanceros eller svulstsjukdom regelmässigt kan finna
blodkropparna skadade och starkt agglutinerande och att de bildar
s k myntrullar, s k erytrocytskuggor och spikklubbeformer. Dessa
ovannämnda tankegångar har varit vägledande för
min forskning.
|
Patienter
A (Patient i läkarmottagningen). Diagnos Morbus Hodgkin ställd
på Jubileumskliniken, Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg.
Journal på Sahlgrenska Sjukhuset. (Bild
1 och Bild 2).
B (Patient på Jubileumskliniken, Sahlgrenska
Sjukhuset, Göteborg). Diagnos Morbus Hodgkin ställd på
Jubileumskliniken, Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg. Journal
på Sahlgrenska Sjukhuset. (Bild
3 och Bild 4).
|
Utgångsmaterial
för mikroskopering
Bloddroppe från ovannämnda patienter.
|
Mikroskoperingens
förlopp och resultat
Jag började mikroskopera i mörkfält för att
se vad ovanstående forskare såg i blodet för 50
år sedan, när mörkfältet visade sig vara en
metod att betrakta blodets - än i dag - mycket okända
beståndsdelar.
Hos patienter med Morbus Hodgkin såg jag då hur vissa
lysande punkter rörde sig åt samma håll samtidigt,
om än med en viss fasförskjutning. Jag misstänkte
då att det kunde finnas en förbindelse mellan dem och
tyckte mig också ana denna i mörkfältet.
Vid undersökning av preparatet, levande blod, i interferenskontrast
omväxlande med mörkfält visade det sig att det rörde
sig om en mikroorganism. Den kan liknas vid en mask med förtjockningar
i bägge ändar. Det var dessa ändar som ibland lyste
till vid mörkfältsmikroskopin.
Den ena ändan föreföll något tjockare och kunde
förlänga den mellanliggande, masklika, delen. Denna förlängning
kunde i vissa fall bli många gånger längre än
den större förtjockningens diameter, vilken i sin tur
- så vitt jag hittills kunnat fastställa - kan bli lika
stor som en erytrocyt. Förlängningen kan bli upp till
70 µ lång. Denna storlek är sällsynt i mina
preparat och oftare har jag funnit mindre, ja små, storlekar.
I förlängningens spets sitter den mindre förtjockningen
som jag betraktar som mikroorganismens främre pol. Dessa mikroorganismer
finns i stor mängd i patienternas blodplasma och kan bara ses
med interferenskontrastmikroskopi och avpassad belysning.
Mikroorganismen rör sig in vitro och riktningen går mot
närliggande blodkroppar, som den tycks invadera. Ofta verkar
det finnas förändringar på erytrocyterna, som ser
ut som små hål. Dessa kan vara ca 0,5 µ stora.
”Hålen” är i det närmaste omöjliga
att överföra på bild med denna fotoutrustning men
syns ganska tydligt i mikroskopet, särskilt i A:s blod.
De hittills verifierade morfologiska förändringarna hos
en patient med Morbus Hodgkin (se t ex Williams, Beutler m fl, Hematology,
(1977) samt Kaplan, Hodgkin’s Disease,
(1972)) skulle, om den mikroorganism jag funnit är en blodparasit,
kunna ses som den yttre manifestationen av en motreaktion, en kamp
mot angriparen.
Jag mikroskoperade därefter tre fall med maligna tumörsjukdomar.
|
Patienter
C (Patient i läkarmottagningen). Diagnos njurtumör ställd
på Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg. Journal på
Sahlgrenska Sjukhuset.
D (Patient i läkarmottagningen). Diagnos bröstcancer
ställd på Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg. Journal
på Sahlgrenska Sjukhuset.
E (Patient i läkarmottagningen). Diagnos lungcancer
ställd på Renströmska Sjukhuset, Göteborg.
Journal på Renströmska Sjukhuset.
|
Utgångsmaterial
för mikroskopering
Bloddroppe från ovannämnda patienter.
|
Mikroskoperingens
förlopp och resultat
På samma sätt som i de tidigare fallen mikroskoperades
levande blod från de tre patienterna med maligna tumörsjukdomar.
Det kunde då konstateras att det även hos dessa patienter
förekom rikligt med maskliknande mikroorganismer i plasman.
Plasman är även full av något som kan beskrivas
som klara, runda små skivliknande formationer, ca 7 µ
i diameter, dvs aningen mindre än blodkropparna. Dessa bildningar
syns innehålla små korn som virvlar runt med hög
hastighet. Det rör sig här troligen inte om ett resultat
av den Brownska molekylarrörelsen, farten är alltför
hög.
De glasklara runda ca 7 µ i diameter stora skivorna skulle
kunna vara blåsor, ty de tycks ibland spricka sönder
och ge ifrån sig sitt innehåll. Många sådana
spruckna blåsor kan ses i plasma. De små kornen syns
då inte mer. (Bild 5 och
Bild 6).
I plasman förekom också stora romliknande ansamlingar
där de olika kornen rör sig med hög hastighet. Ibland
syntes hur ett stycke av ”rommen” avskiljde sig och
flöt iväg ut bland omgivande blodkroppar, och den kunde
även plötsligt släppa iväg korn ut i plasman.
(Bild 7 och Bild
8). Den fortsatta utvecklingen, om sådan förekommer,
har jag ännu inte kunnat följa i mikroskopet.
I plasman fanns även romliknande ansamlingar - ca 25 µ
i diameter - innehållande tre-fyra runda skivliknande bildningar.
Runt om dessa skivliknande bildningar rör sig de små
romkornen med hög hastighet. Jag uppfattar inte dessa bildningar
som vita blodkroppar. De små kornen erinrar alltför tydligt
om innehållet i de ovan beskrivna stora romliknande ansamlingarna.
Kornen ökade i storlek och utvecklade hantelformer vid betraktande
i mikroskopet under ett dygn. (Bild
9).
Vid mikroskopering av blod från bröstcancerpatienten
syntes förutom de ovan beskrivna fynden att många erytrocyter
var belagda med en genomskinlig skiva som ibland skickade ut en
lång ”hals”, ibland med en liten förtjockning
i slutändan. Den genomskinliga skivan tycktes fast förankrad
vid blodkroppen. Kunde detta vara en orsak till cancerpatientens
ännu oförklarliga anemi och de talrika spikklubbeerytrocyterna
på objektglaset? (Bild 10,
Bild 11 och Bild
12).
Mikroorganismerna är svåra att se. De gömmer sig
gärna bland blodkropparna på objektglaset. Kanske kunde
detta ge en ledtråd till varför blodkroppar hos cancerpatienter
så ofta klumpar sig och fastnar i varandra så fort de
läggs upp på ett objektglas. Mikroorganismerna fungerar
som en sorts ”cement”!
Vid en första anblick ser man i blodet på objektglaset
inga blodparasiter. Man måste låta blodet ligga i fred
några timmar - då först kommer de maskliknande mikroorganismerna,
parasiterna, fram och rör sig i den tomma plasman. Efter två
dygn kan provet vara genomvävt av partiklar i olika former.
Troligen behöver mikroorganismen lugn och ro in vitro för
att våga släppa taget om blodkropparna och ge sig ut
från sina gömmor. Lugn och ro in vivo får den troligen
i blodkapillärerna helt perifert i cirkulationen. Här
släpper den troligen taget om erytrocyten och börjar röra
sig fritt i plasman och kan sedan möjligen penetrera till omkringliggande
vävnader där den under bevarat lugn kan fortsätta
sin tillvaro och eventuellt där fullborda en del av sin cykel.
Detta skulle kunna resultera i vävnadsförstörelse.
Parasiterna hos de fem beskrivna patientgrupperna ser olika ut och
kan därför antas vara av olika art eller olika utvecklingsstadier
av samma art. Möjligen föredrar varje art att fullborda
sin cykel i sin speciella vävnad, vilket skulle kunna förklara
att störningar uppstår i olika vävnader. En del
patienter får levercancer och andra hjärntumörer
eller coloncancer.
Lugn och ro får mikroorganismen också i huden där
vissa typer av parasiter troligen fullbordar sin cykel och därvid
orsakar hudsymptom, t ex klåda hos vissa patienter med maligna
sjukdomar. Jag tänker då t ex på en del blodsjukdomar
som går med så uttalade hudsymptom att patienterna vårdas
på hudkliniker i stället för på medicinkliniker.
Ett annat symptom är ledvärken hos patienter med maligna
tumörer. Jag ställer mig frågan om den reumatoida
sjukdomen, liksom kanske maligna sjukdomar också är orsakad
av en parasit med förkärlek för ledkapselvävnad.
Genom mikroskopering med interferenskontrast kan man troligen också
identifiera olika slag av partiklar i plasman även vid andra
former av kronisk sjukdom. För att utröna om tumörerna
i en del fall är rena parasithärdar bör tumörvävnaden
undersökas något annorlunda än vad som är brukligt
i de histopatologiska laboratorierna.
Mina teorier kring de olika formerna av mikroorganismer jag funnit
kan ge en förklaring, dels till recidiven hos cancersjuka,
dels till det faktum att en cancersjuk patient ofta ”tynar”
bort.
Intressant - om än perifert i det här sammanhanget - vore
att få klarhet i vad som sker med dessa mikroorganismer när
döden inträtt. Bidrar de till förmultningen? Är
patienter som bär på dessa parasiter på väg
att brytas ner och ”förmultna” redan under sin
sjukdomsperiod före mors? Detta skulle kunna förklara
de svårförklarliga viktnedgångar på 10-20
kg som man ofta bevittnar hos dessa patienter.
|
Hypotes
Morbus Hodgkin är en parasitsjukdom, och det gäller även
många andra maligna sjukdomar.
|
Tankar
kring fortsatt forskning
Några uppslag:
• Sjukdomsbildernas eventuella samhörighet
med parasitfynden bör utredas.
• Utredning av parasiternas livscykel.
• Parasiternas väg in i blodet.
• Kemoterapeutisk testning av parasiterna.
• Genomgång av behandlingsmetoder.
Är t ex strålbehandling en kamouflage-behandling där
kroppens lymfoida vävnad försvagas och inte längre
förmår reagera mot inkräktaren?
|
| Referenser
Dunbar, William, Ph.
(1981). Zur Frage der Stellung der Bakterien,
Hefen und Schimmelpilze im System. (2. Auflage). Hoya. Semmelweis-Verlag.
Enderlein, Günther
(1981). Bakterien-Cyclogenie. (2.
Ausgabe). Hoya. Semmelweis-Verlag.
Kaplan, S. Henry
(1972). Hodgkin’s Disease.
Cambridge, Mass. Harvard University Press.
Nilsson, G. & Wirsén, C.
(1968). Ljusmikroskopisk teknik.
Stockholm. A & W.
Szilvay, Gyula de
(1981). Grundlagenforschung über
Krebs und Leukämie. (2. Auflage). Hoya. Semmelweis-Verlag.
Williams, W. J.
(1977). Hematology. (2nd ed). New
York. McGraw-Hill.
Windstosser, Karl
(1982). Die Summationsdiagnostik auf Karzinom
und Präkanzerose. Heidelberg. Verlag für Medizin.
(Band 1).
|
Detta verk är
skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Uppsatsen kan mångfaldigas och spridas endast i sin helhet
och utan förändringar. © Dr Erik Enby 1983-2004.
ISBN 91-970480-1-1 |
| |
| Uppsats <<
| 1 | 2
| 3 | 4
| 5 | 6
| 7 | 8
| >> |
Print-friendly
(PDF, 256K) |
|
