Uppsats
<< | 1
| 2 | 3
| 4 | 5
| 6 | 7
| 8 | >> |
Print-friendly
(PDF, 223K) |
Förruttnelseprocessen som orsak till sjukdom och död samt
mikrobliknande bildningar i blodet hos kroniskt sjuka personer
|
Av
Dr Erik O. H. Enby, MD, Göteborg 1994.
|
Ett föredrag
hållet vid ”1st World Congress on Cancer”
Sydney, Australien, april 1994
|
Sammanfattning
I följande föredrag vid den internationella cancerkongressen
den 16-18 april 1994 i Darling Harbour, Sydney, Australien, förklaras
sjukdomen som en följd av olika former av växtprocesser
i blod och fasta vävnader samt hur dessa processer efter dödsögonblicket
fortsätter i somat. De antas orsaka både sjukdom och
förruttnelse. Ett antal växtprinciper demonstreras.
|
Inledning
Vi befinner oss på mitt kontor i Göteborg med min patient
Beverly, som har bröstcancer. Man har upptäckt tumörer
i hennes högra bröst. Hon har tackat nej till all ortodox
behandling, utom operation, vilken utfördes för ungefär
1 år sedan. Hon har nu nya tumörer i de återstående
delarna av bröstet samt i ärret och har nyligen erhållit
ett antal behandlingar här på kliniken. Tumörerna
förändrades och blev svaga/bräckliga i konsistensen,
och det lyckades mig sedermera att pressa ut delar av tumörsubstansen
för hand.
En liten del av denna lades omedelbart mellan ett objektglas och
täckglas och kunde lätt pressas ut till ett tunt lager
mellan glasen. Provets histopatologi analyserades i mikroskopet.
Cancersubstansen verkade bestå av väsentligen två
delar. En hel del rörliga korn i olika storlekar och en sorts
ostliknande substans i vilken man också kunde se dessa korn.
Mest förvånade fyndet av alla kornen. De representerade
något helt annat än cancerceller.
När jag tittade närmare på den ostliknande substansen,
kunde jag se att den bestod av ganska stora celler, 15-25 mikrometer
i diameter. Deras konturer var nästan helt utsuddade. Bland
dessa celler fanns det också en mängd tunna trådliknande
strukturer, som passerade genom cancersubstansen i alla riktningar.
Det var lättare att se dessa trådar, om preparatet var
påverkat av olika kemiska substanser.
De små kornen i den ostliknande substansen rörde sig
inte, antagligen eftersom de var inbäddade i denna och så
hårt hopklämda mellan glasen att de inte kunde röra
sig. Tumörsubstansen skickades till patologlaboratoriet vid
Göteborgs Universitet och undersökning där visade
den histologiska bilden av en mycket elakartad tumör.
Hittills har det inte varit möjligt att utveckla och skapa
en effektiv behandling för Beverly troligen beroende på
att man ej rätt kunnat tolka den histopatologiska bilden och
förstå den djupaste orsaken till denna. Detta kräver
full kännedom om de mikrobiologiska processerna, som pågår
i vävnaderna, vars normala histologiska bild därigenom
förändras samt utifrån den förändrade
histologiska bilden ordinera en harmoniserande rimlig terapi baserad
på kunskap om dessa mikrobiologiska processer. Bara då
är det möjligt att hämma eller blockera dessa och
stoppa utvecklingen av eller utplåna en sjukdomsbild.
|
Växt
Växt innebär en relation mellan växtprodukt, jordmån
och produktens tillväxtprocess. Växt kan endast äga
rum, om det finns en jordmån i total anslutning till den växande
produkten. Följaktligen kan vi hävda att inget kan växa
i eller av sig självt, eftersom en tillväxtprodukt ej
kan fungera som en närande jordmån åt sig själv
för sin egen tillväxt. Något sådant existerar
ej i naturen. Detta skulle kunna vara ett biologiskt axiom.
Men jorden inte bara gynnar en växande tillväxtprodukt,
den förändras - utarmas - också av denna. Utifrån
denna synpunkt dominerar tillväxtprocessen och tillväxtprodukten
alltid över en jordmån, och så länge som denna
levererar näring fortsätter tillväxten. I enlighet
med denna filosofiska diskussion och det faktum att tumörer faktiskt
växer i kroppen, kan vi hävda att en växande tumör
behöver en jordmån (vävnaderna) att växa i och
att en cancersubstans är något helt annat än vävnaden
i vilken den befinner sig. Vi kan däremot ej hävda att cancersubstansen
härrör från normala vävnadsceller, som ändrat
sitt beteende.
I Beverlys fall, som ni senare kommer att förstå av detta
föredrag, finns det starka skäl att misstänka att
de små kornen och trådarna i hennes cancersubstans kan
vara en patogen svampväxt. Min hypotes är att de små
kornen representerar jästfasen hos denna svampväxt- infektion.
Då de spirar och förökar sig lokalt, skapas den
växande cancersubstansen i bröstvävnaden.
Detta slag av förmodad parasitisk växt kommer så
småningom att förändra mikrostrukturen och metabolismen
hos vävnaden samt delvis förtränga denna, som på
detta sätt kommer att lämna plats åt den uppkomna
cancersubstansen. Många av dessa små korn kommer också
att spridas ut i kroppsvätskorna. De spirar och förökar
sig på kroppens bekostnad och kommer med tiden att förändra,
utarma och förstöra den somatiska substansen - vävnaderna
- på samma sätt som växt i hela naturen reducerar
näringsinnehållet i en jordmån mot utarmning.
Ju intensivare tillväxten är, desto mer obehag kommer
individen att uppleva. Lidandet slutar ofta med döden. De inre
funktionerna kan då inte längre hållas förankrade
i somat, då tillväxtprocessen skadar detta så till
den grad att de avviker ur somat. Från den synvinkeln skulle
man kunna förstå döden som det ögonblick, då
de inre funktionerna plötsligt lämnar somat eller enklare
uttryckt lämnar livet bakom sig.
Förstörelsen av somat medelst växtprocesserna - en
speciell sida av livet självt - kommer härefter att fortsätta
helt i enlighet med deras förmåga att förändra
en jordmån och förvandla den somatiska substansen - vävnaderna
- till något helt annat. Slutresultatet av denna förvandling
kan studeras i gamla, vanligtvis förruttnade eller mumifierade
lik.
Följaktligen hävdar jag att de växtprocesser, som
kan börja i somat kan orsaka både sjukdomsprocessen före
men även förruttnelseprocessen efter döden, vilka
båda således kommer att representera samma sak - den
somatiska förstörelsen. Att hämma eller bättre,
stoppa dessa växtprocesser måste enligt detta sätt
att resonera möjliggöra att en sjuk individ börjar
erfara en känsla av övergång från sjukdomstillståndet
till det s k ”hälsotillståndet”.
Professor Enderlein från Tyskland, blodmikroskoperingens nestor
under 1900-talet, gav mig ingivelsen att börja fundera kring
sjukdom på detta sätt. Han hävdade att hela livsprocessen
(alla vävnader) innehåller speciella tyglade livspotentialer,
som plötsligt skulle kunna börja växa i vår
kropp och förstöra den.
Eftersom jag under hela min läkarkarriär aldrig hört
talas om en dylikt förekommande slumrande växtpotential
i allt levande, bestämde jag mig för att undersöka
vad professor Enderlein sett i mikroskopet för att finna tecken
på denna slumrande potential i kroppsvätskor och vävnader
från friska och kroniskt sjuka individer och lik. Denna studie
gjorde att jag började inse att det som Enderlein hävdade,
när han förklarade att olika slags växande vegetationer
i somat kan orsaka både sjukdomsprocess och förruttnelse,
var något mycket intressant. Han konstaterade också att
dessa vegetationer tycktes bli aggressivare efter döden, då
situationen i somat – liket - på det makroskopiska planet
präglas av absolut lugn och stillhet, vilket ju innebär
att cirkulationen upphört att tillföra dem näring.
Enligt växtprodukternas dominans över en jordmån,
kommer vegetationerna nu mer och mer att tillväxa på bekostnad
av olika angränsande vävnader i somat och det även
med en mycket högre hastighet än före döden, då
rörelsen i somat - cirkulationen - inte längre hämmar
växtprocessen.
Jag skall nu visa er några av dessa vegetationer och även
ge er några exempel på hur man skall interpretera - tolka
- dem. Detta kommer jag att göra genom att jämföra
dem med redan välkända fakta inom den etablerade mikrobiologin.
Först och främst, att titta på blod med ett mikroskop
betyder att forskaren blir medveten om mer eller mindre en djungel
av olika strukturer och partiklar, som finns utspridda i plasman bland
röda och vita blodceller. Blod från individer med olika
kroniska sjukdomar visar inte samma mikrobliknande bildningar eller
växande strukturer, och detta gör så småningom
att observatören tror att de på något sätt måste
vara sammanflätade med sjukdomsprocessen.
Att se allt detta för första gången innebär
för observatören stora svårigheter att integrera
dessa kontroversiella fynd med redan kända fakta inom mikrobiologin,
vilket självklart är nödvändigt för att
kunna definiera deras relativa roll och betydelse för kroppen.
Till att börja med kunde jag bara konstatera med säkerhet
att vad jag såg i mikroskopet var något som till dags
dato ej beskrivits i de vanliga medicinböckerna. För att
göra den absolut första tolkningen av dessa strukturer,
beslutade jag mig således för att ta reda på om
något som liknande dessa fynd fanns beskrivet i den redan
etablerade mikrobiologiska litteraturen. Detta verkade ge en första
relativ förståelse av några troligtvis okända
strukturer, vilka kanske redan beskrivits i utsöndringar och
infekterade fasta vävnader från individer, som attackerats
av olika patogena svampar och actinomyceter.
Nu emellertid vill jag först visa den ostliknande massan från
Beverlys cancersubstans. Den visade trådliknande strukturer,
som passerade igenom preparatet i alla riktningar. Se figur
1.
Likartade trådliknande strukturer hittades också i det
levande blodet, lätt synliga på grund av erytrocyternas
konfigurering utefter och mellan trådarna. Se figur
2. Blodfilmens oroliga flamliknande mönster tyder på
att någonting ligger utspritt bland blodkropparna, antagligen
något som växer.
Varför tror jag detta? Jo, för det första eftersom
det inte bara kan förekomma strukturer a
priori utan de måste ha bildats eller utvecklats, men
också för att dessa trådar kan visa en knoppande
växt av små partiklar, som syns här. Se figur
3. Detta kan visa övergången mellan myceliefas och
jästfas dvs två olika växtfaser hos samma svamp.
Liknande trådar kan också brytas sönder i små
partiklar, och det är vanligt att detta händer bland arter
tillhörande ordningen actinomycetales. Se figur
4. Om endast enstaka sådana partiklar kan ses i plasman,
är det givetvis omöjligt att bilda sig någon uppfattning
om dem enbart genom bara titta på dem. Men så fort man
lyckats få en uppfattning om hur de har bildats – här
av trådarna – så inser man omedelbart att dessa
strukturer kan bero på en sorts actinomycotisk infektion.
Nu till figur 5. Det var omöjligt
för mig att relatera detta mycket speciella fynd till någonting
inom mikrobiologin. Jag hittade dessa runda, vita ursparningar i
blodfilmen. Ett stort antal rörliga mikrobliknande bildningar
i olika former och storlekar fanns alltid i dessa, som skulle kunna
vara bubbelliknande till sin natur. De förekommer här
och där i blodet och hålls ofta samman av trådliknande
strukturer väl synliga bland blodkropparna.
Hos en patient - en nyfödd med Downs syndrom - hittade jag
mycket stora ”bubblor” fyllda med ett stort antal rörliga
partiklar. Se figur 6. Plasman omkring
bubblorna var nästan ren. Det verkade således som om
dessa ”bubblor” innehöll mikrobliknande partiklar.
Det är anmärkningsvärt att dessa strukturer med tiden
tycks försvinna från blodet hos dessa barn och att detta
senare i livet ser tämligen normalt ut. Kanske denna typ av
växt - infektion - kan skada somat med en diffus ärrbildning
i detta som följd. Kroppens fortsatta utveckling och tillväxt
vid sidan om sådana definitiva kvalitetsförsämringar
- ärr - i det fetala somat kan tänkas resultera i det
karakteristiska utseendet hos dessa barn.
I figur 7 kan man se en märklig
struktur, lätt synlig på grund av konfigurationen av
de omgivande röda blodcellerna. Den kan beskrivas som en disk
bestående av en dunkel ogenomskinlig substans, omgiven av
en ljus randzon, i vilken det förekommer myriader av olikformade
rörliga mikrobliknande partiklar. I blodet måste denna
struktur flyta omkring fritt som en bolliknande struktur med en
infektiös potential i sin periferi.
Om man observerar sådana strukturer hos samma patient under
en längre tid kan man märka att de kan öka i storlek.
Det är inte svårt att tänka sig in i vad detta kan
innebära för kroppen på olika nivåer, ty självklart
existerar ju möjligheten att en sådan struktur, liksom
alla andra i detta föredrag beskrivna strukturer, kan utvecklas
och växa in i en solid vävnad med lokal förstörelse
i denna som följd.
I litteraturen kan man hitta liknande strukturer, vilka har beskrivits
som s k ”sulphur granules”, som förekommer i solida
vävnader, som hyser patogena actinomycetesinfektioner.
I figur 8 kan man se märkliga
ljusa områden i blodfilmen utan erytrocyter. Dessa områden
har ingen klar gräns mot omgivande blodceller. Även om
de ser tomma ut, syns här nästan alltid något som
liknar en infektion med många olika typer av mikrobliknande
bildningar. Om det skulle förekomma några röda blodceller
bland dessa, är de oftast delvis förstörda och ser
malätna ut. Se figur 9. Man
kan också se trådliknande strukturer, som delvis splittrats
upp i mindre fragment. Då man studerar detta och samtidigt
har kännedom om hur de patogena actinomyceterna växer
och utvecklas, kan man ana att det här rör sig om en infektion
med mikroorganismer tillhörande familjen actinomycetales. Det
är också lätt att tänka sig in i vad som skulle
kunna hända, om olika solida vävnader skulle invaderas
och attackeras av dylika infektioner på samma sätt.
1984 hittade jag något som jag helt enkelt döpte till
”flaga”. Till en början trodde jag att det som
låg i blodfilmen på objektglaset inte var av något
intresse, men plötsligt såg jag att en sådan flaga
visade sig vara kapabel till att börja producera mängder
av små korn, som förutom att de knoppade även kunde
växa till i storlek och utvecklas mot olika former. Se figur
10. Jag kunde under en veckas tid observera allt detta på
objektglaset i mikroskopet. Något som påminner mycket
om dessa flagor, är det som i engelsk mikrobiologisk litteratur
är beskrivet som ”grains”. Dessa är vanliga
i vätskor från vävnader infekterade med patogena
svampar och actinomyceter. De kan hittas i obduktionsmaterial, var
och på gasbindor. Storleken varierar upp till 0.5 mm i mitt
material. I litteraturen är de beskrivna som en produkt av
sammanflätade trådar. Med interferens-kontrastmikroskopering
kunde jag ibland se att flagorna delvis bestod av trådliknande
strukturer.
Det är intressant att spekulera över möjligheten
att trådstrukturerna i flagorna representerar det s k mycelieväxtsättet
hos en patogen svamp eller actinomycet och att den plötsliga
produktionen av korn från dessa flagor representerar det knoppande
växtsättet - jästfasen - som också förekommer
hos dessa infektionsagens.
I figur 11 kan man observera en liten
flaga i mitten av en hög med korn, som antagligen producerats
av och från denna flaga. När den knoppande växtfasen
väl börjat, skapas med tiden allt större högar
med korn. I blodet hittar man dem ibland som tämligen stora
romliknande formationer, som egentligen skulle kunna bidra till
en försämrad cirkulation i alla periferier med olika sjukdomsbilder
som följd. Det är lätt att tänka sig in i att
knoppning av dessa små korn i solida vävnader skulle
kunna orsaka en resistens – en tumör – som i Beverlys
bröstvävnad.
|
Epilog
Min information här har endast visat toppen på ett isberg.
Som ni säkert redan förstått, är det ingen
enmansutredning att kartlägga och tolka alla dessa vegetationers
betydelse för en kropp. För detta krävs en institutionalisering
av detta forskningsfält inom sjukdomsvetenskapen.
Att förstå hur vegetationerna kan börja växa
och förstöra kroppen, kommer så småningom
att hjälpa oss att utveckla ett biologiskt sjukdomsbegrepp
i enlighet med det biologiska fenomen som sjukdom är.
|
|
Detta verk är
skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Uppsatsen kan mångfaldigas och spridas endast i sin helhet
och utan förändringar. © Dr Erik Enby 1994-2004.
|
|
Uppsats
<< | 1
| 2 | 3
| 4 | 5
| 6 | 7
| 8 | >> |
Print-friendly
(PDF, 223K) |
|
|