| Uppsats
<< | 1
| 2 | 3
| 4 | 5
| 6 | 7
| 8 | |
Print-friendly
(PDF, 221K) |
Okända partiklar och strukturer i ALS-patientens blod
|
Av
Dr Erik O. H. Enby, MD, Göteborg 1998.
|
Sammanfattning
Okända, tidigare ej beskrivna, partiklar och strukturer förekommer
i blodet från patienter med amyotrofisk lateral skleros (ALS).
Blodfynden tycks variera i utseende och mängd i fas med symptomutvecklingens
utseende, karaktär och intensitet.
Två fall med typisk ALS-symptomatologi beskrives. Diagnoserna
har ställts på Neurologiska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
i Göteborg.
Patienternas blod har undersökts mikroskopiskt i vanligt ljusfält
och med Nomarskis interferenskontrastmetod. Dokumentationen har
skett med videoupptagning. Bilder har digitaliserats från
video och förtydligande teckningar har gjorts. Fynden bekräftar
den tidigare uppställda sårteorin och skulle således
kunna förklara en del av genesen till ALS-symptomatologien(1).
|
Fallbeskrivning
Patient A är en 48-årig man, som i juni 1991 debuterade
med domningar i händerna och buksmärtor. Sedermera utvecklade
sig svaghet i armarna, speciellt på vänster sida och
med tiden generell kraftlöshet och förmåga att gå
endast kortare sträckor. A förlorade snabbt vikt och gick
ned från 80 till 64 kilo. Utreddes initialt på Medicinkliniken,
Lidköpings lasarett, och därefter på Neurologiska
kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. A hade
då utvecklat muskelatrofier generellt och företedde små
ryckningar i all muskulatur utom i ansiktsmuskulaturen. Samtliga
reflexer var stegrade och Babinskis tecken förelåg på
vänster sida. Tillståndet blev så småningom
bedömt som ett amyotrofiskt syndrom med inslag av både
perifer och central motoneuronskada på olika nivåer.
All laboratorieutredning var väsentligen utan anmärkning
enligt tillgängliga journaler på lasarettet i Lidköping
och Neurologiska kliniken i Göteborg.
Patienten infann sig i november 1992 på min läkarmottagning
för att höra sig för om en alternativmedicinsk behandling
skulle kunna hämma sjukdomsprocessen. Patienten förlamades
mer och mer och avled slutligen i februari 1993.
Patient B företedde en progressiv muskelatrofi i armar och
ben med muskelryckningar, som mycket prominenta symptom. Symptombilden
byggdes dock ut långsammare än hos A, och svår
störning av talet tydde på skador även högre
upp i ryggmärgen i medulla oblongata, vilket ej var fallet
hos A.
|
Mikroskoperingsutrustning
Mikroskopering utfördes dels med vanligt ljusfält i 100
gångers förstoring och dels med Nomarskis interferenskontrastmetod
i 1.200-gångers förstoring.
Mikroskoperingsutrustningen utgjordes av ett Leitz’ laboratoriemikroskop
utrustat med 100 W halogenlampa, modifierad UK kondensor för
mörkfält, ljusfält, faskontrast och interferenskontrast,
Plan-Fluotar objektiv och binokulär fototub FSA. All dokumentation
har skett med Leitz’ helautomatiska mikroskopkamera Orthomat.
Videoupptagning har gjorts med Panasonic CCTV kamera, modell WV-CD20/G.
|
Material
och metoder
Från fingerblomman erhölls en bloddroppe, som genast
fick flyta ut till en tunn film mellan steriliserade täck-
och objektglas.
För att möjliggöra långa observationstider
utan att preparatet torkade, täcktes kanterna med immersionsolja.
Blodutflytet mikroskoperades först i sin helhet i vanligt ljusfält
i l00 gångers förstoring för att erhålla en
första snabb orientering av detta. Därefter utfördes
mer speciell mikroskopering över intressanta partier med interferenskontrast
i 1.200 gångers förstoring.
|
Resultat
Bland blodkropparna befann sig en diffus utsådd av för
blod främmande olika stora orörliga partiklar, som tycktes
kunna knoppa av från varandra och växa till i storlek
men aldrig bli större än en röd blodkropp (Bild
1 och Teckning 1). Dessutom förekom
i stor mängd s k diskformade regioner1. Dessa var så
stora att de inte kunde dokumenteras i sin helhet på fotografiet
(Bild 2 och Teckning
2). En sektor av en sådan region visas på Bild
2 och Teckning 3. Den perifera
coronazonen visade sig innehålla myriader av oscillerande
partiklar, något mindre än de som låg utspridda
bland de röda blodkropparna (Teckning
3).
På grund av dessa fynd gjordes en blododling, som bedömdes
på mikrobiologiska institutionen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
i Göteborg. Den visade ingen växt av bakterier, och enligt
denna undersökning förelåg således ingen infektion.
Hos B fanns också ovanstående bild. Dessutom förekom
i blodutflytet upp till 60 µm långa och 4-6 µm
tjocka filarieliknande strukturer, som uppvisade egenrörelser
och rörde sig bland blodkropparna i bestämd riktning (Bild
3). Vid observation i interferenskontrast syntes de mycket tydligt.
Vid övergång till vanlig ljusfältsmikroskopi blev
de nästan omöjliga att se. Partikeln kände av de
röda blodkropparna, som låg i vägen och undvek dessa.
I båda ändarna hade den ett distinkt slut, vilket ibland
var lätt kulformat. Vid förevisning på institutionen
för mikrobiologi, Göteborgs Universitet, utbrast en av
forskarassistenterna “en orm”. Professor Hans Wigzell
bedömde okulärt föremålet som en filarie, dvs
rundmask. Under observationstiden, som utsträcktes till ett
dygn, inträffade det märkliga att den filarieliknande
partikeln hade fått fyra avslut (Bild
4). Utöver denna, jämfört med erytrocyterna,
mycket stora partikel fanns också flertalet andra likformade
partiklar dock med en längd, som enbart översteg diametern
hos erytrocyterna (7 µm) med maximalt det dubbla (Bild
4).
|
Diskussion
De diskformade regionerna synliga i blodutflytet mellan täck-
och objektglas torde i bloddroppen motsvaras av sfäriska strukturer(1).
Partiklarna i coronazonerna torde bilda ett tunt skikt i dessa strukturers
periferier (Teckning 4) och begränsa
deras innehåll mot omgivningen samt dessutom även sprida
sig ut bland omgivande blodkroppar(1), där de
tycks föröka sig genom knoppning och växa till i storlek
(Bild 1 och Teckning
1, 3 och 4).
Det är tänkbart att innehållet i dessa postulerade
sfäriska strukturer, som i blodet ännu inte observerats
i sitt naturliga tillstånd, utgöres av små cirkulerande
vardroppar - mikroabscesser. Partiklarna i deras periferier skulle
kunna utgöra ett av utvecklingsstadierna hos en i somat förekommande
växtlighet, och i dessa periferier bildar de strukturernas front
mot omgivningen och tillsammans kan de antas bilda strukturernas -
mikroabscessernas tillväxtzoner - vegetativa centra.
Om detta utvecklingsstadium hos den postulerade växtligheten
i somat även kan utnyttja vissa vävnadsområden i
centrala nervsystemet som substrat, kommer även dessa att infiltreras
av partiklar samt ge plats för stationära mikroabscesser
med multipla vävnadsdestruktioner som följd. Vid obduktion
av patienter med symptombilder tydande på utbredd störning
i motoneuronsystemet noteras utbredd degeneration av motsvarande
vävnadsområden. Ständig nybildning och utveckling
av småabscesser i dessa och senare resorption av abscessinnehållet
och ersättning av motsvarande vävnadsdestruktion med ärrvävnad
torde kunna leda till denna degeneration, som givetvis fortsätter
så länge passande substrat är tillgängligt.
Av lätt förklarliga skäl känner vi vid motoneuronsymptomkomplexet
och andra liknande symptomkomplex härrörande sig till
olika nivåer i CNS bara till slutresultatet av den bakomliggande
förstörelseprocessen i motsvarande vävnadsomåden.
Andra i princip likartade förstörelseprocesser förekommer
emellertid i områden, som lätt kan inspekteras exempelvis
i huden, där t ex en utbredd acne i ständig nybildning
och läkning ger upphov till multipla små ärrbildningar,
som sammantaget kan leda till utbredd degeneration av hudvävnaden.
Man kan hävda att läkning sker men med defekt-, funktionsbortfall.
Mikroabscessbildning med vävnadsdestruktion och läkning
med ärrbildning torde vara en typ av förstörelseprocess,
som leder till degenerativa förändringar och funktionsbortfall
i vilket som helst av somats vävnadsområden om de kan utgöra
substrat för någon växtprocess.
|
Epilog
Enligt denna teori kunde man genom att mikroskopera blodet från
våra patienter ana tecken på att en destruktion i vissa
delar av somat sannolikt håller på att ske. Symptomatologin
tyder på att denna pågår i de motoriska bansystemen
i CNS på multipla nivåer. En lösning på ett
problem inom medicinen är nästan alltid ofullständig
och denna teori är därför tänkt att endast bidraga
med en plausibel förklaring till hur motoneuronsjukdomen kan
tänkas komma till stånd.
ALS-syndrom förekommer sannolikt också till följd
av vävnadsförstörelse på grund av andra orsaker
exempelvis kronisk tungmetallpåverkan(2) eller
som en del av symptombilden vid tillstånd som Parkinsons eller
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom(3).
De rikligt förekommande filarieliknande fynden hos B antyder
också att andra former av växtlighet förekommer
i kroppsvätskorna hos patienter med störning av de motoriska
bansystemen i CNS. Växlande grad av växtintensitet och
neurotropi hos dessa mikrofloror skulle kunna orsaka variation i
prognos och symptomatologi hos patienterna.
Det kan anses angeläget att studera partiklarna och deras förhållande
till cellväggsfria mikroorganismer, som knappast låter
sig odlas samt deras tendens att bilda abscesser och orsaka förstörelse
i olika delar av somat. Att hämma detta skeende skulle kanske
leda till att ett flertal kroniska sjukdomar inklusive de tillstånd,
som rubriceras under diagnosen motoneuronsjukdomar, kommer att kunna
stoppas i sin framfart redan strax efter inkubationstidens slut.
|
Referenser
(1). Enby, Erik O. H.
(1997). Blodförändringar
hos kroniskt sjuka samt en teori om totala och partiella sårenheter.
2000-Talets Vetenskap. Nr 2. s 11-15.
(2). Rehde, Olle & Pleva, Jarv
(1994). Recovery from amyotrophic lateral
sclerosis and from allergy after removal of dental amalgam fillings.
International Journal of Risk and Safety in Medicine. Nr 4. s 229-236.
(3). Brain, Walter Russell
(1969). Brain’s Clinical Neurology.
(3rd ed rev by R. Bannister). London. Oxford University Press.
|
Utförda
demonstrationer
Följande personer har intygat att de sett videoinspelningen av
strukturerna och partiklarna i blodet, beskrivna i ovanstående
uppsats, och att dessa existerar. Demonstrationen har genomförts
av Dr Enby.
Hans Wigzell, professor i immunologi, Karolinska, Stockholm.
Mats Wahlgren, professor vid SMI och Karolinska, Stockholm.
Annica Dahlström, professor i histologi, Göteborg.
Marek SAS Lipecki, specialistläkare i onkologi, Göteborg.
Lennart Cedgård, leg läk, Göteborg.
P-A Öckerman, professor i biokemi, Lund.
Olle Redhe, tandläkare, Falun.
|
Detta verk är
skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Uppsatsen kan mångfaldigas och spridas endast i sin helhet
och utan förändringar. © Dr Erik Enby 1998-2004.
Illustratör: Lisa Örtengren |
| |
| Uppsats
<< | 1
| 2 | 3
| 4 | 5
| 6 | 7
| 8 | |
Print-friendly
(PDF, 221K) |
| |
|
