| Uppsats
<< | 1
| 2 | 3
| 4 | 5
| 6 | 7
| 8 | >> |
Print-friendly
(PDF, 217K) |
Mikrobliknande bildningar i blod vid kroniska sjukdomar
|
Av
Dr Erik O. H. Enby, MD, Göteborg 1984.
|
Sammanfattning
Genom direktmikroskopi av obehandlat blod i mörkfält, faskontrast
samt interferenskontrast med upp till 1200 ggr förstoring har
en rad olika förut ej beskrivna mikrobliknande bildningar kunnat
påvisas. En del förekommer fastän sällan hos
friska. Andra har ännu bara observerats hos patienter med kroniska
sjukdomar som t ex svår allergi, multipel skleros och cancer.
De mikrobliknande bildningarna kan förekomma solitära eller
i ansamlingar. Utseendet på dessa senare kan variera:
1) små blåsor med små korn som har egenrörlighet
(upp till 7 µ).
2) större blåsor med mikrobliknande bildningar (upp till
1/10 mm).
3) romliknande ansamlingar av små korn med egenrörlighet.
4) “bollar” med livlöst, bikakeliknande centrum
och periferi med rörliga mikrobliknande bildningar.
5) “svärmar” med massor av rörliga mikrobliknande
bildningar och starka förändringar av de röda blodkropparna.
Förändringarna under 1-5 ovan kan ej påvisas i vanliga
färgade blodutstryk. Deras ursprung och klassifikation kan
ej säkert avgöras, men möjligheten att det rör
sig om mikrober kan ej uteslutas.
|
Inledning
och bakgrund
Att mikroorganismer invaderar människokroppen samt därigenom
orsakar somatiska störningar har allt sedan Pasteurs tid varit
helt accepterat inom medicinen och vid många sjukdomar har
den orsakande mikroben påvisats. Vid kroniska, degenerativa
och maligna tillstånd har trots mycket letande några
mikrober som tänkbar förklaring till sjukdomen ej hittats.
I den medicinska diskussionen har ändå med regelbundna
mellanrum tanken förts fram att kroniska sjukdomar med okänd
etiologi skulle kunna bero på en invasion av mikroorganismer
såsom virus, bakterier och svampar. Det kan vara svårt
att mikroskopiskt påvisa respektive genom odling fastställa
närvaron av mikroorganismer i kroppens vävnader. Ett exempel
på detta är de anaeroba bakterierna, vilkas närvaro
t ex vid postoperativa smygande infektioner varit svåra att
påvisa. Detta har blivit möjligt först med speciell
provtagningsteknik och speciella odlingsförfaranden. Man misstänker
fortfarande att vissa oklara kroniska infektionsliknande sjukdomar
skulle kunna förklaras genom närvaron av mikroorganismer,
som ännu inte gått att påvisa.
|
Tidigare
forskning
Inom mikrobiologin kan två mot varandra stridande huvudlinjer
märkas:
1) Monomorfismen, som anser att mikroorganismer
uppträder i en oföränderlig form och att de strikt
kan indelas i grupper.
2) Pleomorfismen, som anser att mikroorganismer
kan ha en cykel, dvs genomgå olika utvecklingsstadier samt att
det finns en kontinuerlig utveckling från virus via bakterier
mot svampar.
Monomorfismen är den uppfattning som vunnit hävd inom
den traditionella medicinen alltsedan Pasteur.
En av pleomorfismens främste företrädare, Günther
Enderlein, publicerade 1924 sina forskningsresultat i en monografi
Bakterien-Cyclogenie. Efter ingående mikroskopisk analys av
blod bl a från människa ansåg sig Enderlein kunna
påvisa närvaron av mikroorganismer i blodet och dessutom
olika utvecklingsstadier hos dessa. Han ansåg att dessa mikroorganismer
i vissa utvecklingsstadier levde i symbios med kroppens egna celler
och i andra utvecklingsfaser skulle kunna orsaka sjukdom.
Enderlein menade att det optimala hälsotillståndet var
för handen när mikroberna var i tidig utvecklingsfas samt
att mikroberna i senare utvecklingsstadier blev alltmer patogena.
Symbiosen kan därigenom ändras till en parasitism på
kroppens egna celler.
På grundval av dessa idéer har jag med speciell mikroskoperingsutrustning
undersökt blod hos ett antal friska respektive sjuka individer;
de senare med kroniska sjukdomar utan känd etiologi.
|
Material
Friska individer: 60 friska försökspersoner och patienter
med akuta bagatellsjukdomar eller skador i åldern 20-30 år
har undersökts.
Patienter: Dessa har varit fall från min mottagning. Diagnoserna
har ställts på sjukhus. Det har mest rört sig om
patienter med svåra allergier, neurologiska åkommor,
hud och muskelsjukdomar och olika slag av maligna processer. Antal
patienter uppgår till ca 500.
|
Metod
1) Mikroskopisk utrustning:
Leitz’ laboratoriemikroskop Dialux 20 utrustat med 100W halogenlampa.
Modifierad UK kondensor för mörkfält, faskontrast och
interferenskontrast. Plan-Fluotar-objektiv. Binokulär fototub
FSA. All dokumentation har skett med Leitz’ helautomatiska mikroskopkamera
Vario-Orthomat.
2) Utgångsmaterial för mikroskopering:
Bloddroppe från försökspersonernas fingerblommor.
Bloddroppen pressas av kapillärkraften ut till ett tunt lager
mellan täck- och objektglas. Täckglasets kanter har för
att förhindra intorkning, tätats med immersionsolja.
Mikroskopering har utförts omedelbart eller inom 4 timmar efter
provtagningen.
|
Resultat
Friska individer:
Hos dessa hittar man vid mikroskopering av stora blodutflyt mikrobliknande
bildningar liknande dem som senare skall beskrivas men i mycket ringa
omfattning jämfört med fynden hos sjuka. Dessa bildningar
kan uppdelas i:
a) Blåsor i olika storlekar 5-10 µm som förekommer
enstaka eller i grupper. De innehåller korn som virvlar runt
med hög hastighet. Bild 1.
b) Mikrobliknande bildningar av olika storlek och form. Storleken
kan variera från 1/2 till 70 µm och formen från
rund till bönformad eller maskliknande. Formerna kan övergå
i varandra vid observation under lång tid (timmar). Dessa bildningar
har alltid egenrörlighet som inte kan anses vara ett resultat
av de Brownska molekylarrörelserna och de små formerna
kan ses både inuti och utanför de röda blodkropparna.
Bild 2.
Patienter:
Hos patienter med kronisk sjukdom har ovan beskrivna fynd ökat
både i mängd och storlek. Blåsorna har ibland spruckit
och gett ifrån sig sitt innehåll ut i plasman.
Fynd som ej observerats hos friska individer:
a) Romliknande ansamlingar av små korn. Ibland avskiljer sig
kornen och flyter iväg ut i plasman. Bild
3. I ett försök har kornens utveckling
i patientens eget serum följts under fem månader. De
har då ej delat sig utan vuxit ut på längden för
att slutligen likna de maskliknande bildningar med egenrörlighet
som ovan beskrivits.
b) Hos patienter med anemier var erytrocyterna ibland belagda med
en genomskinlig skiva, som var snarlik erytrocyten till utseende
och form. Denna skiva kunde bilda ett långt, smalt utskott,
ibland med en liten uppdrivning i slutänden. Bild
4.
c) Hos patienter med långt gångna elakartade tumörer
har tre slags bildningar iakttagits nämligen (1) Stora blåsor
och riklig blåsbildning, (2) “Boll”formationen
och (3) “Svärmen”.
1. Stora blåsor och riklig blåsbildning
Stora blåsor (storlek upp till 1/10 mm) eller många
mindre blåsor utspridda över hela utflytet förekommer.
De kan ibland hänga samman medelst trådliknande förbindelser
som löper fram mellan blodkropparna. När blodet trycks
ut till ett tunt lager mellan täck- och objektglas syns blåsorna
som runda ursparningar. Bild 5 a
och bild 5 b.
I dessa blåsor syns alltid mängder av rörliga mikrobliknande
bildningar i olika storlekar. Ju mer kronisk sjukdomen är,
desto större och fler blåsor kan man se. De största
blåsorna har jag hittills funnit vid multipel skleros.
2. “Boll”formationen
Ibland förekommer bollliknande föremål i blodet.
När denna ”boll” plattas ut mellan täck- och
objektglas uppstår en skivliknande bildning som kan bli 1/10
mm i diameter. Runt denna finns en randzon med mängder av rörliga
mikrobliknande bildningar i olika former och storlekar. Skivans
inre saknar rörelse och ser ibland bikakeliknande ut. Bild
6.
3. “Svärmen”
Vid 100 ggrs förstoring syns till synes omotiverade uppklarningar
i utflyten. Här avtar blodkroppstätheten och erytrocyterna
blir liksom ”malätna” i konturerna och alltmer
genomskinliga mot centrum av uppklarningen. Bild
7. Vid interferenskontrastmikroskopering
i 1200 ggrs förstoring av en sådan uppklarning syns massor
av rörliga mikrobliknande bildningar av olika storlek och form.
De finns både inuti och utanför erytrocyterna, vilka
synes övergå till s k spikklubbeformer eller degenerera
och anta ett polymorft utseende. Bild
8 och bild
9.
Troligen hålls denna svärm samman i en liten slemklump.
Mellan täck- och objektglas trycks den ut och avslöjas
i utflytet som ett ljust parti som ibland kan bli flera mm i diameter.
|
Diskussion
Min första tanke vid dessa observationer var att det kunde vara
fråga om artefakter från glas. Vid motsvarande mikroskopering
av enbart objekt- och täckglas kunde en del avvikande bildningar
ses, men ej alls av den typ som ovan beskrivits. Koagulation av blodet
och fibrinbildning kunde tänkas förklara en del bildningar.
Detta emotsägs dock av det förhållandet att bildningarna
kan iakttagas inom några minuter efter provtagningen och likaså
av den intensiva rörligheten som ej kan illustreras på
stillbilder men som kan iakttagas i det ”levande” provet.
De mikrobliknande bildningarna rör sig därvid med simmande
rörelser ibland t o m ut ur synfältet.
Det är givetvis ännu för tidigt att uttala sig om
dessa mikrobliknande bildningars ursprung och klassifikation, och
ytterligare forskning behövs på området. Det förhållandet
att vissa bildningar ännu bara observerats hos sjuka personer
och att alla ökar i antal vid kronisk sjukdom samt deras mycket
egenartade rörelsemönster gör dock att jag personligen
vill betrakta dem som levande mikroorganismer av samma typ som Enderlein
tidigare beskrivit. Deras betydelse för sjukdomarna där
de återfinns kan antingen vara i form av en medverkande etiologisk
faktor eller ett parallellfenomen.
|
Referenser
Enby, Erik O. H.
(1983). Redovisning
av fynd vid mikroskopering av levande blod från två
patienter med Morbus Hodgkin och tre patienter med maligna tumörsjukdomar.
Göteborg. Edition C&L Förlag. ISBN 91-970480-1-1.
Enderlein, Günther
(1981). Bakterien-Cyclogenie.
(2. Ausgabe). Hoya. Semmelweis-Verlag.
|
Detta verk är
skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Uppsatsen kan mångfaldigas och spridas endast i sin helhet
och utan förändringar. © Dr Erik Enby 1984-2004.
|
| |
| Uppsats
<< | 1
| 2 | 3
| 4 | 5
| 6 | 7
| 8 | >> |
Print-friendly
(PDF, 217K) |
